Bra skriven grej ba'
Vad skönt det var när man var liten, då existerade inte skitsnack. Kärlek var en puss på kinden, och pappa var den bästa killen på jorden. Höjden av smärta var när barbiedockan tappat benet, värsta gråten var när men ramlade och skrapade upp knäet, största rädslan var för monstret under sängen. Nu när man är äldre är skitsnack vardagsprat, man pussar alla på kinden och kärleken har blivit svårare, ibland känner man att mamma är den värsta fienden på jorden, höjden av smärta var när man inte fick sin vilja fram, och den värsta gråten när ens vänner plötsligt sviker en. Den största rädslan är att förlora dem man älskar mest.
Varför kan inte allt vara som när man var liten ?



Inte min musiksmak alls. Men ibland så funkar det.