För jag kan ju omöjligt leva fortfarande.

Happ.
Nu var denna låååånga jäkla dag över.
Thank god for that.
Även fast morgondagen kommer se ungefär likadan ut. (Die god, die!)
Ni har ingen aning om hur trött jag är. Om inte någon som var där läser detta förstås... Hur troligt det är kan vi ju ta nån annan gång kanske.
Kom till saken nu.
Vilken sak?

Jag ville nog bara få fram hur trött jag är.
Men det är ju obeskrivligt sörru. Synd.

Ha en trevlig kväll, eller åtminstonde trevligare än min, för er egen skull menar jag.



PUSS PÅRE!