Det är fredagkväll. Jag är hemma. Sitter vid datorn. Ensam. Och övergiven.

Jag har nått botten helt enkelt.

Dags att ringa två små personer som är ganska lika varandra och kolla om dom inte är hemma från bion snart.
Emma bor för långt bort tyvärr. (Jag är hos pappa som bor minst en halvtimme från henne om man åker buss.)

Hm, det var nog bara det jag ville säga.

Goodbye everybody!